nu har jag bytt blogg... igen..

men sista gången, lovar!

http://grevesmul.blogg.se

Ibland är jag less på min kropp, ganska ofta faktiskt. Speciellt när den bestämmer sig i sten för att den ska blöda för allt den har värt bara för att det ska vara så. roligt med blödarsjuka.

världens finaste sjukdom skulle jag vilja säga.

nu kommer ni tycka att jag har en hysteriskt äcklig lägenhet. här skojar jag om det som ligger och väser under sängen och mina extra hyresgäster i köket som jag faktiskt kan leva med.

Men jag har larver under badkaret, förstår ni LARVER.

hysteriskt äckligt.

man skulle kunna tro att jag har en fantastiskt städad och fin lägenhet. sådär så att alla saker vet sin rätta plats och det liksom luktar nyponros hela tiden. Men låt mig chocka er, så är det INTE.

Och jag förstår inte riktigt vad det kan bero på.

Jag är även ganska säker på att det bor någonting under sängen, för det är något som ligger där och väser...

Kan berätta att det inte alls står gamla soppåsar i hallen som har stått där sen det luktade nyponros här senast... (det var ett tag sen vill jag lova).

Sen så har vi fått nya hyresgäster i köket...

Men annars så är det rätt fint...

vi har ju iaf en diskmaskin som vi inte riktigt orkar hä igång...

Finns det någon bättre ursäkt

att slippa ta itu med sig själv än att ihärdigt

och med den största målmedvetenhet

nästan ta itu med sig själv?

Vi ska tycka om varandra

och det kommer gå åt helvete.

Det kommer gå åt helvete och det är inget

vi kan göra något åt.

Förutom att tycka om varandra ska vi göra.

Du kommer skrika åt mig att jag är en slapp hora

och jag kommer dryg-svara att dina knäskålar är det slappaste jag någonsin sett

och vi kommer tycka om varandra.

Inte bara för himmelrike och puss och tvillingsjäl och oj då känslan av rätt hela tiden,

inte bara därför tycka om tycka om för det gör vi ju.

När du skäms för att jag healar maten

för att jag lider när du bara vill sova

när du hatar att jag inte hör vad du säger

när jag sprängs för att du sover med någon som bara är en kompis

när bilen inte krånglar för att den inte ens finns

och att du tycker det är mitt fel

eller garage, eller ens ritningar på något garage

och jag kommer inte begripa hur någon kan bli så upprörd över en liten kvarglömd fläck och ett äppelskrutt

DET VAR JU BARA EN ÄPPELSKRUTT OCH HELVETE!

och vi kommer tycka om varandra när vi är så rädda för att den andra ska försvinna att vi själva funderar på att hinna först

och vi kommer tycka om varandra när vi har försvunnit

och ångra oss

och komma tillbaka

och tycka att man inte vet

och låtsas som man inte alls har kommit tillbaka

eller att det någonsin har varit så gott med jordgubbar och havreflarn.

Och vi kommer att tycka om varandra och vi kommer att vilja spotta den andra rakt i ansiktet och

gråta ut vid fötterna och vi kommer göra det och vi kommer tycka om varandra hela vägen in i det vi kommer

inte ha en chans kommer smälta rodna och dra ner

varandras byxor just när jag skulle skrika SKIT

men ångrade mig.

Vi kommer förlåta oss.

Vi kommer att rikta vår sprödhet till en punkt så skör att vi kommer skära oss hela

och vi kommer äta lassvis med havreflarn

tycka att det är lite typiskt oss

lite som en vigselring

eller likadana tatueringar på hälarna skulle vi aldrig

få för oss, men havreflarn

och älska väldigt långsamt uppe på garderoben

ramla ner oss

kort sagt ramla ner och slå oss

och tycka om oss..

ända in i motsatsen

ända in i adjö och hallå

liksom okeja världen

att den får finnas fast all tröghet

och sprickorna i faten

i kärleken.

det kommer att gå åt helvete

också

men vi kommer att tycka om

varandra och en vacker dag

kanske

till och med oss själva.....  

Okej. jag är sämst på det här att blogga känner jag.

Nu just för tillfället nu mitt bland allt som är så otroligt bra så finns det faktiskt ett bloggmoment.

Jag kan då bara, som ni alla vet bara blogga när jag mår piss, var dock länge sen jag hade en sån period.

Jag kan inte säga att jag mår speciellt dåligt mer än att jag har en förbannad urinvägsinfektion... Annars är jag (hör och häpna) otroligt förälskad.

Men mitt i allt detta rosa fina så är jag så otroligt fucking jävla livrädd. Just precis nu blev allt så verkligt. Jag har gjort det igen, det som jag verkligen sa till mig själv att jag inte skulle göra. Jag skulle inte ta mitt pick och pack och flytta ihop med någon bara såhär.. Jag är så otroligt livrädd att allt det här braiga bara ska tokdö och försvinna. Vad gör jag då?

Och somvanligt när jag blir såhär fuckad i huvudet som bara jag kan bli så blir jag så hemskt arg och bara stöter bort allt och alla som jag verkligen inte alls vill ha långt ifrån mig. Jag vill helst samla alla er och ha er i min mage men just för tillfället är ni utbytta mot ett elakt troll som sitter o gnager på mina njurar.

Varför varför varför känner jag mig så hemskt liten?

Min käre far ringde alldeles nyss och var alldeles hysterisk över att jag har flyttat till sthlm, igen??.. jag har ju bara snart bott här i 2 år.. men det är väll lika bra att bli hysterisk en gång till, varför inte bara bli glad över att jag är glad? Han krävde även att få prata med Charlie i telefonen, sen la han på. Jag har en charmig far jag. Vet inte ens vad han pratade med honom om.

Vad gör jag om allt blir exakt lika dant som när jag bodde med N?

Jag har då haft ett otroligt turbulent år då jag inte riktigt har varit i mina sinnens fulla bruk. Jag har varit arg kan man säga, otroligt arg och jag har mått sisådär bra. Är man intresserad så kan man läsa om detta i min förra blogg (http://pennylane.bloggagratis.se) det är en blogg i total misär. Den startades för nästan 1 år sedan då jag flyttade hit ner till den stora staden sthlm. Den började dock väldigt snällt och fint, tills det urartade totalt. Vilket jag (och många andra) iofs tyckte var hysteriskt spännande.

Nu ska jag försöka mig på det här igen eftersom mina vänner inte verkar kunna klara sig utan mina briljanta idéer och funderingar, dock kan jag inte fortsätta i den gamla bloggen då den verkar plocka fram det värsta ur mig. Skämt åsido, man behöver förändring. Eftersom mitt liv är i en fas av förändring nu så tyckte jag att då bör även bloggen förändras. Nytt liv=ny blogg. (eller vad säger du hanna?) Hanna är en av mina bästa vänner, hon är expert på att byta blogg. Om jag nu kunde den bloggadress som hon skriver på just nu så skulle jag tipsa om den för hon är hysteriskt rolig (notera att hysterisk är mitt nya ord), men jag är inte riktigt säker på den. Men hon kommer antagligast skriva den här, för jag kräver att hon kommenterar min blogg minst varje dag.

För att fortsätta prata om mig så är mycket bra i mitt liv just nu, jag är otroligt kär och har nog träffat mannen i mitt liv. Det finns en viss risk att jag kommer prata otroligt mycket om den här personen. Men han är otroligt viktig för mig.

Just nu har vi alldeles snart gått in i fasen "sambos" vilket jag tycker är otroligt läskigt då mitt förra samboförsök verkligen gick käpprätt åt skogen. Dock hoppas jag för mitt liv att detta går vägen. En så länge verkar det fungera över förväntan. Men jag har även bara flyttat in till hälften, men jag trivs. Det är som hemma i sundsvall med skog och så. 

Annars så är jag en ganska kreativ människa, en av mina favorit hobbys är att måla, då målar jag endast lik i olika dess former då jag tycker det av någon anledning är fantastiskt. Min annars ofrivilliga hobby för tillfället är mitt jobbsökande, det spenderar jag då större delen av min lediga tid till. Jag måste byta jobb då jag inte trivs någonstans med det jobb jag har.

Men jag är väldigt optimistisk och tror att allt kommer lösa sig.

Det brukar som göra det på ett eller annat sätt.

Annars så kan ni mest suga min röv.

på återseende.